Konstigt att saknaden och längtan aldrig försvinner. Beror det på sorgen av en förlorad barndom.

Jag stod och målade och helt plötsligt så kom en stor saknad och längtan efter min mamma. Tydligen är det något som aldrig går över.  Kanske borde jag skriva en bok i alla fall. Jag funderar på det. Det finns så mycket som är svårt att beskriva som kanske lättare kom till sin rätt i ett sammanhang. Jag får se. Sugen är jag men jag undrar om jag verkligen klarar av att få ihop ett sammanhang. Jag är en rätt så splittrad person.

Undra om den eviga saknaden som aldrig går över har något att göra med min ringa ålder vid skilsmässan eller om det var på sättet det gick till på. En annan fundering jag har haft är ju minnen från det jag var väldigt liten, minnen från en fin barndom. En underbar och snäll mamma. En duktig mamma, en rättvis mamma. Hon ville oss barn det allra bästa. Kan det vara det som sitter kvar. Är det sorgen från det som aldrig släpper. Så är det nog, en förlorad barndom.

Jag kommer ihåg ett brev jag fick från henne efter många år i fosterhemmet, på slutet när allt hopp för min del var ute. I brevet där hon skrev att hon ville sina barn det absolut bästa. Levde hon i den tron att det var bra. Eller var det något hon försökte intala sig själv för att orka? Så måste det ha varit, hon visste att det inte var bra.

Nu ska jag fortsätta måla. Jag målar rätt så planlöst faktiskt. Lyssnar mest på musik och tårarna ligger på lur. Så är det!

Det blev en tavla till slut av allt det planlösa målandet. Tavlan får heta "I dimmorna" En rätt så bra bakgrundsmålning tror jag.

Snart är det dags för kulturvecka och efter det ställer vi ut Marco och jag.

Marco ställer ut under tema "Naturens musik" och jag ställer ut under tema "Gudarna Målar och Berättar."

Kulturveckan i Kungsör 30 september - 6 oktober - Marco och jag kör med öppen atelje.

I Kungsörs biblioteks konstutställningshall ställer jag ut tillsammans med Markko Eklund Karlsson. Från 2013-11-01 till 2013-11-15. Vernissage fredag 1 november kl. 12.00.

Video Elvis Presley - You'll Never Walk Alone (Gospel)

Elvis Presley var egentligen naturligt blond med blå ögon. Han började färga sitt hår när han blev kändis.