Det regnar, dagen känns grå och tråkig, varför ser han mig inte i ögonen när vi pratar? - Tips på roligt att göra emottages tacksamt!

Idag känns det som jag skulle vilja göra något kul. Livet har varit totalt piss och skit ett långt tag. Det är inte mycket som har funkat som jag vill. Det har bara gått i cirkel. Jag har i princip kommit tillbaka till samma ställe där jag började.

Men vad är kul då? Jag vet faktiskt inte, det är inte så mycket som är kul. När jag var yngre var det nog lättare att hitta obeprövade och okända saker. Då var nyfikenheten större.

Jag skrev ner några rader en natt när jag satt och lyssnade på lite musik, det är några år sedan .. 5 kanske!
Blev väl lite nostalgisk. Jag vet inte om jag haft de raderna ute tidigare i den här bloggen. Jag kopierar ner raderna igen. Fast min första tanke var nog att klistra in en del foton jag tagit. Var ute igår på en promenad, men hittade inte så mycket att fota. Så just nu är väl allt väldigt grått och tråkigt. Det är ju som mörkast i Sverige straxt innan Lucia. Vid Lucia så vänder det mot ljusare tider, men det är så otroligt lite, inte en sekund ens. Men! det vänder iallafall! Och vi är på väg mot en ny vår.

Det var några år sedan jag skrev de här raderna om en ungdoms dröm. Säkert är det ca 5 år sedan. Och nu idag kan jag nog konstatera att Livet faktiskt nog bara är en dröm! Tyvärr en mardröm ibland. Som tur är väldigt ljuv ibland! Men en dröm är det för det finns ingen som helst logik i det som kallas livet. Livet gör som det tycker!

Minnet och Känslan av en ungdoms dröm!

"Konstigt! Sitter här framför datorn, kollar lite på min hemsida och lyssnar på en gammal fin låt. Känslan är precis som den var då, inte så länge sedan känns det som. Märkligt vad tiden har gått fort!? Vad hände egentligen? Ja! med alla drömmar! Alla vackra drömmar, om hur livet skulle bli, om hur människorna var, hur världen var! Allt det där om den stora kärleken som man drömde om .. för visst väntade kärleken och den stora lyckan runt hörnet, det var jag helt övertygad om, inget var ju självklarare! Lyckan väntade runt hörnet! Nu sitter jag här och lyssnar på samma gamla låt som då, och jag kan känna samma känsla, fast kanske bara lite mer vemodigt. Tiden har gått så fort, alldeles för fort! Låten låter precis likadant och jag känner likadant, den enda skillnaden är att tiden gått och jag börjar bli gammal, har inte tiden framför mig, ungdomen ligger bakom. Hur i helskotta kan det då komma sig att det känns på samma sätt när jag lyssnar på låten. Finns någon knapp för att vrida tiden tillbaka? Nä! Det gör väl inte det. Vore kul att få busa loss lite med sina vänner, dansa och mysa som en galning. Men! Inga vänner finns kvar, en del är döda, en del har kommit på avvägar på annat sätt, alla gamla snyggingar är inte så snygga längre, ofärdiga eller upptagna med fru, barn och barnbarn, lantstället .m.m. Det är inget drag på dem längre. Undra om de känner som jag när de lyssnar på en gammal kär låt? Lyssnar de överhuvudtaget på musik? de kanske sover framför teven! Undra om de går ut och dansar som förr, träffar vänner ? Har de några drömmar kvar? Eller de kanske aldrig hade några!? Kanske var det bara jag som var naiv och blåögd, levde min ungdom i en dröm, en vacker dröm om hur världen var, hur människorna var, för självklart var världen vacker och människorna goda och kärleksfulla, det var jag övertygad om. Att man brydde sig om varandra! Så var jag då! Och så känner jag nu när jag lyssnar på en kär gammal låt. Och jag tror jag nog velat stannat i den drömmen. Fast det känns både skönt och ledsamt att lyssna, summera åren och erfarenheten. Ja! Vad blev det? Inte som jag ville eller trodde. Nä! Det jag trodde var en dröm, min dröm. Och den var inte dålig.
Tänk om min dröm hade kunnat vara på riktigt! Nä! Nu ska jag drömma vidare en stund, drömma mig bort till musiken."

Video - Roy Orbison - In Dreams 

Lite nya och gamla foton.

 Och så lite gnäll!

Jag vet inte varför jag tycker livet är så skräpigt just nu. Det kan nog bero på olika saker. Kanske en kombination av mycket. Det kanske inte var det allra smartaste tillfället att sluta röka när jag gjorde det. Just när allt var som värst, slutade jag. Verkar ju smart!? Det föll inte i god jord heller, någon störde sig på det, att jag slutade just då!?  Att jag överhuvudtaget slutade, att jag inte tjyvrökt eller något sånt. Det var inte bra, jag fick skit för det igår. Slängt rakt i nyllet som en snorloska! Men det skiter jag i. Jag spar pengar, jag mår bättre fysiskt.

Fast visst fasiken saknar jag min gamla kompis "ciggen" som alltid ställt upp i vått och torrt, i glädje och i sorg. Det är en riktig vän det, har aldrig svikit alltid funnits där! I nöd och lust som prästen brukar säga när man gifter sig och lovar varandra evig trohet.

Fast egentligen i ärlighetens namn en falsk och insmickrande vän, en riktigt slipad fan. Man kan ju nästan påstå att den här vännen har en del stalker fasoner för sig. Kommer bara smygande på en rätt som det är. Den envisas och lämnar en aldrig ifred. Tjatar och tjatar. När man minst anar så hoppar den fram. Den förföljer en dag och natt. Den måste lida av någon slags förföljelsemani! Man blir totalt trakasserad av denna vän som utövar systematiserad förföljelse.

 Och människors beteenden?

Jag vet inte varför jag har så svårt med människor som tittar i väggen, eller tittar ut när man pratar med dom. Dom tittar inte på mig, tittar inte mig i ögonen. Utan tittar på allt utom på mig. Jag förstår mig inte på det. Jag skulle vilja ha förslag på varför en person gör så.

Mitt kök

Månen för en liten stund sedan - ca 09.00 

Önskar det kom lite snö så jag fick prova på att foto vinterbilder. Tror det kan bli häftigt. Vi har inte en enda gnutta snö här! :-((