Ett stulet land! En bok om indianerna.

 USA:s historia är historien om hundratals år av folkmord. En bok skildrar den nordamerikanska ursprungsbefolkningen före och efter kolonisationen.

De invandrande ”nybyggarna” startade som bekant sin ockupation av Nordamerika vid Atlantkusten, för att sedan pressa sig in över hela kontinenten. Indianernas mark och odlingar blev byte för jordhungriga européer, fullkomligt hänsynslösa i sina annekteringar.

Nybyggarna brände och mördade sin väg över Nordamerika. Först med egna styrkor, sedan med hjälp av Washington. De attackerade byar, dödade kvinnor, barn och gamla, brände sädesmagasin eller stal innehållet. Inriktade sig på matförråden för att svälta ut motståndarna, försvaga dem. 

Dessa förfärande härjningar startade på 1600-talet och avslutades först omkring 1890 – tre århundraden av folkmord. När indianerna fördrevs från sina byar, för att placeras i reservat, förekom vidriga scener som gravplundringar direkt under indianernas uttåg. De tvingades åse hur anhörigas gravar grävdes upp för att plundras på det silver som kanske fanns.

Av massakrerna är den vid Wounded Knee mest omskriven och känd, med kulsprutorna och eldgivningen över en obeväpnad folkmassa. Sand Creek-massakern var om möjligt ännu vidrigare. Lägrets kvinnor och barn slaktades och kropparna skändades. Soldaterna stoltserade med avskurna kroppsdelar – mest kvinnliga könsorgan – fästade som troféer vid vapen och hattar. Bakom detta sanslösa hat låg jordhungern och föreställningen att indianerna stod ”i vägen” för annekteringen.

I slutet av artonhundratalet slaktades de stora buffeljordarna hänsynslöst. Det var ett nytt sätt att beröva indianerna deras försörjning. Det var inte bara giriga jägare som låg bakom. Dunbar-Ortiz berättar att det var värre än så, även armén deltog i slakten. 

https://www.fria.nu/artikel/116029

Miljö och klimat. Djur och natur

KULTURLITTERATUR

Roxanne Dunbar-Ortiz bok An indigenous peoples' history of the United States är en gripande skildring av ursprungsbefolkningens Nordamerika, som det var innan de europeiska kolonisatörerna intog kontinenten. Indianerna skötte på ett insiktsfullt sätt naturen. Höll skogarna öppna genom att bränna undervegetationen. Höll hjortparker för jakt. Odlade majs (deras basförsörjning). Röjde vägar som underlättade handeln mellan de indianska nationerna och Mexiko. Den rika naturen med fiske och jakt bidrog till en god försörjning av en relativt gles befolkning. Ett förlorat paradis, enligt författaren.

Kulturpersonligheter som Walt Whitman och andra i hans generation var i tal och skrift uttalade rasister, så övertygade om den vita rasens överlägsenhet och rätt till det nya landet. Deras ställningstaganden betydde mycket för propagandan mot indianerna och deras förintelse. De flesta har hört uttalandet som tillskrivs general Sheridan: ”en bra indian är en död indian”.

Vilhelm Moberg släpper i sin skildring av de svenska nybyggarna in några rader av sanning i Sista brevet till Sverige. Han låter pälsjägaren Samuel Nöjd säga till Karl Oskar att det land han nu lever i är stulet från indianerna.