Sidor

måndag 28 februari 2022

Man ska nog inte ta för hårt på spådomar. Dom kan förstöra ditt liv! Det mesta är säkert inte sant! Rena påhitt och fantasier!

I dag har jag funderat mycket hit och dit. Lite jobbigt att se med mina gamla glasögon. Väntar på ett par nya glasögon. Ska bli skönt när jag får dem. Det här är fruktansvärt jobbigt! Jag försöker läsa men det är väldigt ansträngande. Man skriver fel och får skriva om.  

Jag har funderat lite på vilket parti jag ska rösta på i höst. Jag har kommit fram till att det finns inget. Det finns inget mellanting ens. De är långt ifrån mina värderingar allihopa . I kväll är jag lite trött, ledsen och besviken. 

Adaktusson nominerar Zelenskyj till fredspriset

Det här övergår mitt förstånd! Vad har han gjort för freden. Orden han har gett är - skjut för att döda  Han har tvingat kvar alla män mellan 18-60 år för att kriga oavsett om de vill eller inte. Han har delat ut vapen till precis vem som helst. Han har bett alla i hela världen att komna dit och kriga. 

Hur kan han vara påtänkt för ett fredspris! Helt ofattbart. Världen har blivit galen, helt skruvad

I går kväll försökte jag mig i alla fall på att läsa i en bok som jag inte lagt ner någon tid på tidigare. Den har stått många år i bokhyllan. Men nu var det tydligen dags. Boken jag pratar om är "Åke Ohlmarks stjärnornas budskap" Egentligen hade jag velat haft tillgång till Nostradamus och hans profetior. Jag hade velat haft i original version och ingen som var tolkad av någon annan kan man väl kanske säga. Ingen tolkar ju lika. Allt utgår ju ifrån en själv. Jag läste lite ur den här boken. En del original texter fanns med och som översatts. Jag är inte säker på om tolkningarna är rätt. Mycket svårtolkat. Kan vara ren poesi bara.

Sedan fanns det ju saker som skulle hända. Boken visade vissa år och händelser. Det jag läste skulle hända under 1990 talet har nog inte hänt. Så tolkningarna är ju fel. De sätter kanske in fel personer. Det stod bland annat att under 1981-1990 talet så skulle drottning Elisabeth av Storbritannien dö och Charles bli kung. Mig veterligt så lever drottning Elisabeth fortfarande än i dag, 

Sedan något roligare. Lite magiskt! Jag hade ju det där ljuset i går med ett hjärta som brann. I dag läste jag en text som var klippt och skuren till mitt brinnande hjärte ljus: Det fanns en bild också med brinnande ljus.

"Människor som får mig att le, 

bara jag tänker på dem,

är de som är ljuset i mitt hjärta" 

söndag 27 februari 2022

Ett brinnande hjärta och en bok om indianer. Djur, natur, klimat, miljö

Kuslig och magisk dag. Det började med att jag frös så jag tog fram en lyckta som en kompis gjort till mig. Jag brukar fota fjädrar när jag är ute i naturen. Hon skar in några av dessa fjädrar i glaset, fast i glas. Det är lite coolt eftersom jag är lite intresserad av indiankulturen. Jag är ju också en naturälskare. 

I vilket fall som helst så la jag dit ett ljus och tände det. Efter en stund tittade jag till på det. Döm om min förvåning. Veken hade brunnit ihop på något sätt så att det såg ut som ett hjärta som brann. Ibland såg det rött ut, ibland svart. 

När jag hade blåst ut ljuset så hade hjärtat förkolnat. Det var så svart! Såg ut som ett hjärta som var helt utbränt, som en kolkrita. Helt dött! Fast fortfarande formen av ett hjärta. 

Jag fotade det naturligtvis.  Förstora bilden så syns det tydligt!




De här två sakerna måste höra ihop på något sätt! Ett brinnande hjärta och indianer

Senare i kväll ramlade jag över nästa kusliga grej. Jag lägger in text och länk:

USA:s historia är historien om hundratals år av folkmord. En bok skildrar den nordamerikanska ursprungsbefolkningen före och efter kolonisationen.

De invandrande ”nybyggarna” startade som bekant sin ockupation av Nordamerika vid Atlantkusten, för att sedan pressa sig in över hela kontinenten. Indianernas mark och odlingar blev byte för jordhungriga européer, fullkomligt hänsynslösa i sina annekteringar.

Nybyggarna brände och mördade sin väg över Nordamerika. Först med egna styrkor, sedan med hjälp av Washington. De attackerade byar, dödade kvinnor, barn och gamla, brände sädesmagasin eller stal innehållet. Inriktade sig på matförråden för att svälta ut motståndarna, försvaga dem. 

Dessa förfärande härjningar startade på 1600-talet och avslutades först omkring 1890 – tre århundraden av folkmord. När indianerna fördrevs från sina byar, för att placeras i reservat, förekom vidriga scener som gravplundringar direkt under indianernas uttåg. De tvingades åse hur anhörigas gravar grävdes upp för att plundras på det silver som kanske fanns.

Av massakrerna är den vid Wounded Knee mest omskriven och känd, med kulsprutorna och eldgivningen över en obeväpnad folkmassa. Sand Creek-massakern var om möjligt ännu vidrigare. Lägrets kvinnor och barn slaktades och kropparna skändades. Soldaterna stoltserade med avskurna kroppsdelar – mest kvinnliga könsorgan – fästade som troféer vid vapen och hattar. Bakom detta sanslösa hat låg jordhungern och föreställningen att indianerna stod ”i vägen” för annekteringen.

I slutet av artonhundratalet slaktades de stora buffeljordarna hänsynslöst. Det var ett nytt sätt att beröva indianerna deras försörjning. Det var inte bara giriga jägare som låg bakom. Dunbar-Ortiz berättar att det var värre än så, även armén deltog i slakten. 

https://www.fria.nu/artikel/116029

Miljö och klimat. Djur och natur

KULTURLITTERATUR

Roxanne Dunbar-Ortiz bok An indigenous peoples' history of the United States är en gripande skildring av ursprungsbefolkningens Nordamerika, som det var innan de europeiska kolonisatörerna intog kontinenten. Indianerna skötte på ett insiktsfullt sätt naturen. Höll skogarna öppna genom att bränna undervegetationen. Höll hjortparker för jakt. Odlade majs (deras basförsörjning). Röjde vägar som underlättade handeln mellan de indianska nationerna och Mexiko. Den rika naturen med fiske och jakt bidrog till en god försörjning av en relativt gles befolkning. Ett förlorat paradis, enligt författaren.

Kulturpersonligheter som Walt Whitman och andra i hans generation var i tal och skrift uttalade rasister, så övertygade om den vita rasens överlägsenhet och rätt till det nya landet. Deras ställningstaganden betydde mycket för propagandan mot indianerna och deras förintelse. De flesta har hört uttalandet som tillskrivs general Sheridan: ”en bra indian är en död indian”.

Vilhelm Moberg släpper i sin skildring av de svenska nybyggarna in några rader av sanning i Sista brevet till Sverige. Han låter pälsjägaren Samuel Nöjd säga till Karl Oskar att det land han nu lever i är stulet från indianerna.

lördag 26 februari 2022

Vapenvägra! ALLA vägrar bära vapen, ALLA vägrar att kriga. Då blir det inget krig!

Vilka fruktansvärda vapen Sverige säljer. Ingen människa väljer att gå ut i krig. De flesta är tvingade till det! Man ska inte glömma det!

Vapenvägra! ALLA vägrar bära vapen, ALLA vägrar att kriga. Då blir det inget krig! Visst är det enkelt!? 🙂

https://www.svd.se/svenska-vapnet-som-ryssarna-fruktar

Så fruktansvärt!

Robot57 är en lätt pansarvärnsrobot med kort räckvidd för bekämpning av stridsvagnar och pansarskyttefordon utvecklad av Saab Bofors Dynamics. Robot 57 har utvecklats i Sverige, men kommer att produceras i Storbritannien.

Vapnet har ett avsett stridsavstånd på 20–800 meter och kan även användas vid strid i bebyggelse (SIB) eftersom det kan avfyras inomhus.

Robot 57 är det enda personburna vapnet (förutom minor) inom svenska armén med effektiv verkan även mot de modernaste stridsvagnarna med exempelvis aktivt pansar.

Använts av Finland,  Sverige,  Storbritannien,  Ukraina

Krig: Ukrainakriget 2022

Video: Svensk sprängrobot

I dag skäms jag över att vara svensk! Vilken sorg och tragedi! Det känns viktigt att skriva om detta just nu."

Hade jag haft råd hade jag flyttat från det här landet. Sverige som land är det inget fel på .. men på innehållet. Men det är nog inte bara Sveriges innehåll som är kass,  det finns säkert fler länder med ungefär samma innehåll. Så i det stora hela är allt samma skit. 

Varför har inte jag förstått! Jag har väl blundat i det längsta. Men går det att blunda nu längre? 

Vem gör rätt, vem gör fel?

En sorgens dag! Vårt land bidrar med allsköns skit för att skada andra människor. Man ger med en hand och tar tillbaka med nästa. Jag har sett och läst hur folk tänker och tycker. Ondskan och galenskapen är vettlös i det här landet. Det trodde jag aldrig! Alla människors lika värde existerar inte i svenskarnas huvuden. Vissa har tydligen mer värde än andra att leva! Andra ska dödas som små grisar! 

Helvetet på jorden! Satans boning! Det är vettlöst, det är sanslöst! Så är det! Bidrar man med vapen för att döda och förstöra så får man räkna med att ta hand om resterna och det flyende folken. De rika kan fly men de fattiga blir kvar.  

Jag var osäker på om jag tordes skriva det här på min blogg! Så illa är det i lilla landet Sverige och i världen. Man är rädd hela tiden för att säga eller göra fel. 

I dag den 26/2-2022 så uppdaterar jag det här inlägget med något jag skrev 2012-2014

En bok "Den Vit ängeln"

När jag öppnade boken för att kolla på första sidan så fick jag gåshud. Boken handlar om Florence Nightingale. Så läste jag en bit in i handlingen och jag börjar förstå att något viktigt budskap är på väg fram från änglarna.

En vision jag fick år 2005 -Jag såg en stor vit ängel flyga in över det ställe jag nyligen flyttat till. Den stora ängeln kom in över vattnet. Det var också under den här tiden fast lite senare på året som jag såg och hörde änglakören. Jag har berättat om det tidigare.

Dom har visat sig igen "änglakören" och dom är många! Det känns viktigt att skriva om detta just nu."

Ja just det! Så var det. De hade visat sig tidigare och visade sig igen och nu åter igen med den här boken.

Sist de visade sig var i en dröm med en vacker sång och en vissling. En gång tidigare i början på 1990 talet hade jag en konstig dröm. Det var en mycket mörk natt. Jag hade åkt med bilen ut till en klippavsats "platå" vid vattnet. När jag klev ur bilen kunde jag höra en röst i mörkret som gång på gång ropade "Florence, Florence!"

Men nu tillbaka till boken. Jag visste sedan tidigare att Florence Nightingale figurerat i något krig. Att hon var sjuksköterska. Men mer visste jag inte. Så det jag nu läste i boken höll på att skrämma slag på mig. Jag ska skriva av det jag läste i boken. Orka läsa du med! Sen vill jag bara påpeka en sak till och det är en grej som står på baksidan av boken. Tar det först.

"Ett tåg med hjältegestalter".

Bragd och hjältedåd var deras livsluft, dessa kvinnor och män, som gav sig helt åt sin kallelses uppgift, vandrade på äventyrens vägar, och gjorde det tidigare tänkbara tillgängligt för sin samtid. På olika områden gjorde de sin livsinsats, men samtliga leddes de av troheten mot sin inre övertygelse. Vi möter dem i hela världen från solvarma sagoländer till iskalla polarregioner. I deras sällskap upplever vi sällsamma ting. De behövde aldrig leta efter äventyren - äventyret sökte istället dem. De formar sig i ett väldigt tåg av hjältegestalter genom tiderna och genom världen.

Nu till den ruskiga inledningen av boken - Året är 1854
Utspelar sig i krig:

DÖDSSKUGGANS LAND

- Jag står inte ut längre!

Den jämrande rösten drunknade i det vågsvall av stönanden, ångestrop, svordomar och böner om hjälp som fyllde den stora salen.

- Hör ni inte, jag står inte ut längre, ropade mannen på nytt och sträckte i förtvivlan upp sina händer liksom för att gripa efter en osynlig hjälpare.

Kamraten på hans högra sida vände sitt magra, bleka och smutsiga ansikte emot den olycklige och såg på honom med sina febersjuka ögon.

- Vi har det svårt allihopa, sade han.

- Om jag bara kunde få någonting för värken ...

Jag står inte ut längre!

- Var har du ont?

- De tog av mig benet i morse, och så har jag en kula i axeln, men den kunde de inte få ut. 
De hade väl inte tid, antar jag.

En man med träben kom klampande fram i den smala gången mellan bäddarna.

- Där kommer en sjukvårdare, säg till honom.

Men oberörd av alla böner om hjälp fortsatte den enbente sjukvårdaren sin väg, i det han muttrade:

- Har inte tid, kan ingenting göra åt det.

Borta i ett hörn ropade en ung man i feberyrsel efter sin mor. En äldre man, som låg vid hans sida, skakade på huvudet och mumlade:

- Var du glad för att mor din inte ser hur du har det nu. Det skulle hennes gamla hjärta inte tåla ...

En annan bad: Å Herre Gud, förbarma dig över mig!

- Du tror väl inte att Gud tänker komma hit och hjälpa dig, svarade hans kamrat med bitter röst.

Det här är ju helvetet, och här finns ingen Gud.

Mannen med det amputerade benet och kulan i axeln vände sig till sin sidokamrat.

- Det hade varit bättre om kulan tagit direkt i hjärtat så hade jag sluppit att pinas. Jag kommer i alla fall att dö, det vet jag.

- Ja, de som stupade i slaget var de lyckligaste, svarade kamraten. Och nu kan man rent av avundas dem som dog på resan hit och kastades i sjön. De kom ifrån det värsta.

Den andre stönade. Nog kom han ihåg den resan. Skulle det otroliga hända, att han klarade sig igenom den här persen och fick leva tills han blev en gammal man, så skulle den fasansfulla upplevelsen på färden från Krim till Skutari aldrig gå ur hans minne. Tillsammans med tvåhundra olyckskamrater hade han stuvats in på transportfartyget. I vanliga fall brukade denna resa ta mellan fyra och fem dagar i anspråk, men så som förhållandena nu var tog den både två och tre veckor. Denna färd över Svarta havet hade varit fruktansvärd. Överallt, t. o . m. på däcket, låg sårade och sjuka män - jämmer rop, stönanden, dödsångest fyllde detta fasornas skepp

 ......forsättning............

Vill man läsa boken i sin helhet så skrevs just den här boken 1945 av Yngve Lindblom

söndag 6 februari 2022

Förlorad vårdnad på grund av lögner och nonchalans!

Nu igen! Det är skrämmande hur de behandlar barn. De utsätter dem för både det ena och andra. Hur i helvete tänker man när man låter ett litet barn tas ifrån sin mor. Hur tänker man när ett litet barn får umgänge med sin mamma endast 4 gånger om året? Mamman och barnet  har tydligen fått djävulens advokat emot sig. Kvinnan är tvingad att göra som sitt ex säger , annars lär hon nog inte få träffa sin son. Mannen har fått makten att bestämma! 

TV4 Play: Isabella ville inte samarbeta med sin sons pappa – förlorade vårdnaden  

http://www.tv4play.se/program/nyheterna/13745654

Men hon ska vara glad ändå. Hon fick ju i alla fall umgänge. Jag vet dom som blivit av med umgänget helt. Utan motivering. Vid en förfrågan hos tingsrätten om motiveringen fick mamman till svar av domaren att det skulle hon skita i!

Om jag hade varit den här mamman så hade jag släppt helt och hållet. Hur hon än gör nu så blir det galet.  Pappan kräver antagligen lydnad nu från henne för att hon ska få ha umgänge med sin son mer än 4 gånger per år. Fortsätter hon att kräva sina rättigheter i en domstol så blir det bråk med det också.