Jag hämtade silverstjärnan i lokalen. Ska ha den till en julgran jag håller på att måla. Samtidigt har jag tvättat några sjalar. En av sjalarna, en leopardmönstrad fick mig att börja fundera på min sedan länge döda mamma. Hon fyller år om två dagar. Den 22 december skulle hon ha fyllt 91 år. Jag känner för första gången sedan hon gick bort att hon är nära. Hon ber mig att inte vara arg! Så det är det jag varit i alla år ..ARG. Så det är tydligen därför jag inte känt av henne tidigare. Nu känner jag mig lite ledsen. Jag har hatat julen ända sedan hon dog.
Nu börjar jag förstå att hon varit med mig hela tiden. Hon har visat det på olika sätt. Det har blivit tydligare och tydligare. Min mor var galen i allt som var leopardmönstrat. Hon jobbade på ett café vid ån i Sundsvall. "Jag brukar fika på ett café nere vid ån som ägs av en leopardkvinna" Sen såg jag ett foto på en avliden man som var en kopia av min ena bror. Jag trodde det var han på bilden. Det är säkert fler avlidna människor som är med på min vandring. Det syns tydligt nu! Jag kan se det i konsten. Höra det i musiken. Småsaker som plötsligt dyker upp i de mest underliga sammanhang.
Förlusten var oerhörd! Från att ha en kärleksfull mor, far, syskon och en familj till ingenting. En splittrad familj. En krossad och förlorad barndom tack vare alkoholen! Sår som aldrig läker. Familjen som splittras och aldrig återförenas igen. Jag krigade verkligen mot alkoholen när jag var ett litet barn. Jag förstod inte att den matchen skulle jag förlora. Jag ville ju ha tillbaka mitt liv och trygghet. Så blev det aldrig! Jag försökte verkligen med näbbar och klor!