Vad trött jag blir och då menar jag riktigt trött, ända in i själen. Utredningen om vanvårdade barn är klar och stängd. Ca 1000 personer har orkat och haft mod att medverka i utredningen. En utredning som pågått länge. Nu kommer då nästa steg!? Nu ska en ursäkt komma med tiden. Lika med ett eventuellt skadestånd. Men skadeståndet kan ta lång tid, personen som tycker sig ha rätt till skadestånd måste antagligen ansöka om att få detta.
Hur långt tänker politikerna dra på det här, hur svårt tänker dom göra det för de som redan varit med i utredningen. Personligen känner jag mig jäkligt kränkt, men det var ju inte första gången. Tydligen blir det aldrig bättre. Varför skulle jag behöva ansöka om skadestånd? Jag har ju alla redan lagt fram alla mina papper, berättat min berättelse en gång. Dom har gått igenom min gedigna lunta .. borde inte det räcka? Vad vill dom veta mer? Självklart ska dom betala ut skadestånd på de underlag dom har!! Eller har dom inte läst på ordentligt! Har dom inte lyssnat på oss vanvårdade ungar? Då är det precis som det var då, de lyssnade eller brydde sig aldrig om oss, inte mig i alla fall!
Men troligen har dom inte lust att betala ut en enda krona! Det är väl så det är! Jag tycker det är jäkligt självklart att de personer som medverkat i utredningen ska få sitt skadestånd utan att behöva sitta och ansöka om det på en blankett. Grejen är ju den att antagligen ska vem som helst kunna söka skadestånd, även dom som inte varit med i utredningen. Klart det är rätt att vem som helst ska kunna söka, men inte på det här sättet. Dom ska inte få gå förbi i kön .. åka på en räkmacka! Det är dom som ska ansöka, inte de som redan varit med i utredningen ... dom har ju solklart gjort sin ansökan med att medverka i utredningen.
Jag vet inte vad jag ska säga? En besvikelse till är det minsta jag kan säga! Och 250.000:- är väl en årsinkomst för en vanlig arbetare, en månadsinkomst för en politiker!? Det rör sig inte om mycket pengar för den som fått sitt liv förstört, den som blivit misshandlad, våldtagen, kränkt och spottad på, förlorat skol och arbets möjligheter, den som varit med om olyckor i sina fosterhem, olyckor som fört "men" med sig för resten av livet. Arbetsmöjligheter är ju detsamma som inkomst. Många har säkert förlorat möjligheten till inkomst och då en inkomst på minst 250.000:- om året, förlorat denna möjlighet på grund av fosterhems placeringar och dylikt. För att politiker och myndighetspersoner inte tagit sitt ansvar och brytt sig. Inte slutfört det dom lagt sig i och åtagit sig. Utan när det passat dom bara skitit i hur det gått för det lilla barnet! PISSDÅLIGT!
– Det är elementära saker som vårdfrågor, bostadsfrågor och utbildning som inte har skötts. Det är inte lagarna det är fel på utan praktiken, säger Göran Johansson.
Folkhälsominister Maria Larsson (KD) medger att myndigheterna brustit ”lokalt, regionalt och nationellt” i fråga om ”placering, uppföljning och tillsyn”.
– Det är sammantaget ett stycke mycket mörk historia – svensk historia, sade hon."
Länk: Riksdagsledamot Anita Brodén, FP, har engagerat sig i frågan.
– Jag förväntar mig krafttag. Vi ser fortfarande missförhållanden, framtidens barn ska slippa det helvetet som många gått igenom, säger hon.
