Sundsvall fy vilken håla - vilka usla myndigheter

Det tar tydligen aldrig slut! För en månad sedan fick jag ett brev från en gammal vän till min döda mamma. Hon hade hittat en tidning från 1977. I den tidningen fanns bilder av den brand som förstörde fastigheten som min mamma bott i.

Bild med fastigheten
X

När min mamma dog kollapsade jag och kom inte på benen fören 3 månader senare. Det var en massa strul med hennes begravning och då med sociala myndigheter i Sundsvall. De kontaktade aldrig oss barn när hon avlidit, utan på omvägar fick vi reda på att hon dött. Mamma hade ett önskemål om hur hon ville ligga, men sociala bestämde annat. De körde över mig fullständigt. Alltså så blev hon begravd där hon absolut inte ville ligga. Det var efter det jag kollapsade. Det var en mardröm. Hon fick inte ens sitt namn på graven.

För några år sedan försökte vi syskon få henne flyttade från graven, men något svar på det fick vi aldrig. Så hon blev kvar där hon var.

För ca 3 år sedan skrev en gammal ingift släkting över gravbrevet på mig. När sedan hon avled så kunde jag äntligen låta gravplatsen gå tillbaka till kyrkan. Det är betalt och klart. men jag vet ännu inte om de tagit bort graven?

Nu tillbaka till brevet och branden. I alla år har det varit något som jag inte fått ihop, kanske för att det var så mycket strul, kanske för att jag var ung och okunnig. Nu när jag sitter här med tidningen framför mig så ser jag vad det varit som jag aldrig fått ihop. Jag har ett datum på branden. Fastigheten ägdes av Sundsvalls kommun, och bara det säger en del. De ville väl inte betala ut några försäkringspengar till de berörda. I vilket fall som helst så var min mamma redan död när branden inträffade.

Men hennes saker fanns kvar i fastigheten. Och fanns de kvar efter branden så måste de ha funnits innan branden. Jag undrar då i mitt stilla sinne varför ingen bouppteckning finns över hennes lösöre. Jag undrar varför vi barn aldrig kontaktades när dödboanmälan skulle göras? En helt främmande person för mig har godkänt denna dödsboanmälan? Det togs aldrig någon kontakt med mig eller mina syskon. Och jag undrar om det ändå inte ska göras så?

Det som alltså inträffade när min mamma avlidit var att hennes sambo får behålla alla hennes tillgångar, säkert fanns det inga pengar, men lösöre och privata saker. Våra saker från det vi var små? Jag som alltid kopplat ihop det här med branden, men så var det inte. Ala saker var intakta när hon avled. Sen brinner det drygt sex månader senare, och allt blir förstört. Tro fan det! Sitta med stulna grejor! Fy skäms!

Sen kan man ju undra varför vi inte kontaktades då? fast egentligen inte så konstigt som jag tidigare trott. Gubben sitter ju där i ensamt litet bo, precis som om hon aldrig funnits. Ingen tänkte nog på det då, att det var hennes bord och stolar, att det var hennes kristallkrona, att teckningarna hade hennes barn målat. Men dom borde ha tänkt på det när hon avlidit. Sociala i Sundsvall sket i det, precis som dom skitit i det mesta!

Dödsboanmälan kom in den 18/1-77 . Kåken brann den 17 juni 1977.

"usch" tycker det luktar brandlukt. Ja! Då var den pusselbiten också på plats! Orätt fånget lätt förgånget. Jag är helt övertygade om att min mamma inte ville att gubben skulle ha hennes saker, därför brann det i fastigheten. Några få klädpaltor hann han få med sig ut. Men mer ska man inte ha när man stulit det man inte rår om. Mer ska man inte ha från någon man tagit livet av. Hon hade brännskador på hela ena sidan, hon fick det i samband med sin död. Klart det brinner sen! Hon låg först på obduktion i Sundsvall, blev sen överflyttade till rätts obduktionenen i Uppsala. Det tog flera månade innan vår mamma kom i graven. Hon skulle fylla 46 år.

Gubben sitter här med det han hade kvar efter branden. Jag tyckte synd om honom då, men nu vet jag inte? 

Bild där Harry sitter ute på gräset med nedbrunna huset i bakgrunden

X

Och vi ska inte snacka om vad jag tycker om Sundsvalls kommun och stad! Och jag vet inte vad jag ska tycka om denna kvinna som skickat mig tidningen? Med tidningen medföljde ett brev. I brevet talas det om min mamma som en dålig människa, hon hoppas att jag inte blivit som hon. Men då hade jag nog hellre blivit som min mamma än som henne. Sitta och supa med någon som man vet har 4:a småungar hemma. Dålig stil! Hon var väl minst lika dålig hon. Det har gått 33 år sedan min mamma gick bort. Tänk att efter den tiden orka skriva ett sådant brev till dennes barn. Stackars människa.

Något märkligt med henne. När jag fick första brevet av henne hade hon flyttat till Nackstavägen :-)) hon kanske inte vet att det var på samma adress som min mamma bodde på en gång. kanske inte så konstigt då att det inte funkade att bo där. När jag får tidningen och hennes andra brev en månad senare har hon flyttat därifrån. Nu har hon flyttat ut till Bosvedjan. Och det var där allt började! Det var där supandet och det dåliga umgänget började! Så håll till godo tanten med tidningen och groggen! Skål och botten upp, det kan du behöva!