Polisen och socialjourens, misshandel

Publicerad: 2006-06-06 17:58

En annan fruktansvärd historia med polisen inblandad.

1992. En granne till mig som bodde rätt så nära. Vi bodde så vi hade altanerna och ingångarna synliga mot varandra.

Det var en ruggig historia. Det jag vet och såg var en ensam mamma med två mindre barn. Det var en vårdnadstvist om den minsta. Modern förlorade i tingsrätten vårdnaden. Hon vägrade lämna ifrån sig barnet. Sen var det en förhandling i länsrätten, innan modern hade hunnit fått ett besked därifrån slog de till, de slog till på en söndag. Så mycket poliser på ett och samma ställe har jag aldrig sett tidigare. De omringade hela huset, de stod parkerad på vägar längre ner. På hennes altan stod beväpnade poliser, folk från socialjouren och så då pappan till pojken. Kvinnan kom ut och drevet rusade in i lägenheten. Jag kunde ju se att modern var förtvivlad och hade för avsikt att lämna platsen för att slippa se hämtningen, en polis tar tag i henne i syfte att hindra henne att gå. Sen slår han henne i backen, ren misshandel. På plats fanns också läkare och psykologer. Det hela var helt sjukt. Det som var mest skrämmande var att de inte brydde sig om att det fanns ytterligare ett barn. Ingen hänsyn togs till det barnet. Visst kan man tycka det är underligt med detta stora pådrag, när ändå modern var lämplig som mamma till det andra barnet. Vad jag vet så fortsatte den här mamman att strida för sitt barn. Det gick så långt att hon skulle begäras häktad och var då tvungen att lämna sitt barn, hon hade ju ett barn till att ta hand om, som hade tagit mycket stryk psykiskt under denna tid. En liten knatting på endast 6 år.

7 år senare vinner mamman striden och barnet flyttar till henne igen. Men vad jag vet så släppte hon aldrig taget. Jag vet också att hon mådde oerhört dåligt av den förnedring hon fick utstå för att få träffa sitt barn under de sju åren innan hon vann. Hon gjorde det ändå för sitt barns skull. För sina barns skull!