Publicerad: 2008-09-14 10:02
Tråkigt att det är på det här viset. Men jag känner igen det. Nu hade ju den här flickan föräldrar som kunde backa upp. Det hade inte jag. Ny stad, ny skola, ny människor och ett fosterhem. Jag måste ju säga idag, vilka jäkla skitungar! Vilket jäkla patrask till föräldrar och lärare. Och då har jag inte börjat prata om mitt fosterhem ens. Vilka dåliga människor! Helt hjärtlösa för hur mycket dom skadar en annan människa. Hur kan man göra så illa, utan att ens blinka?
Så förutsättningarna var ju inte så bra. Och mobbingen var väl given. Det är ju inte så roligt att dag ut och dag in mobbad och utfryst. Sönderrivna kläder, saker kastade på en. Men det värsta är nog ändå utfrysningen. Och inte spelade det någon roll vad man sa, för man blev aldrig trodd. Lite vanmakt fanns i just det att bli kallad lögnare, när man inte ljög. Sånt sätter djupa spår.
Hur kommer det sig då att det blev så här? Sånt här startar hemma vid kaffeborden bland vuxna människor. Där bor sätet för skitsnacket, de förutfattade meningarna. Där diskuteras vem som är bra eller inte. Där påverkas barnen om vad de ska tycka om sina kamrater och medmänniskor. Där vid kaffebordet formas den lilla människans framtid!
Det är aldrig bra att flytta på ett litet barn från deras rötter. Inte ens att byta skola. Utan det bästa är att bo på samma ställe så länge barnet går på dagis och skola. Risken är nog väldigt stor annars att ditt barn blir utanför, och får skador för livet. Att försöka ta sig in som ett främmande barn bland dom som känt varandra hela livet, är nog rätt så kört. Hemma sitter föräldrarna och höjer pekpinnen. - Du ska inte vara med den och den, för den är si och så. Det är ju så det går till, föräldrarna bestämmer vad barnen ska tycka!
Jag kan ju förstå att den här flickan förlorat sin tro på vuxna människor. Dom kan vara rent ut sagt, riktigt förjävliga! Dom påverkar sina egna barn till vad dom ska tycka och tro, de uppmuntrar faktiskt till den här utfrysningen och mobbingen. Grymt! eller hur? Grymt att göra sitt barn till mobbare, grymt att riskera att sitt barn blir mobbat och utfryst!
Tänk om jag också haft en hjälte, men det hade jag inte! Nä! Inga hjältar, bara hyenor!
Citerar från aftonbladet.
”De kastade sten på mig på rasten”
Det var bara en vanlig dag för henne som då hade mobbats varje dag i flera år.
Hon var utfryst, mobbad och hotad.
Men Centralskolan i Funäsdalen ville inte medge att hon blev mobbad.
Alla andra – lärare och elever – ansåg att hon ljög
När hon gick ut i Aftonbladet och berättade om sitt helvete till vardag blev situationen värre. Skolan anmäldes och mobbningen ökade.
Att kämpa mot en hel skola, en hel by, blev ibland för svårt
Det gick så långt att knappt någon i byn längre hälsade på familjen.
Uppgörelsen med skolan blev klar först i våras.
– Vi fick skriftligt på att skolan hade gjort fel och det var allt som betydde något, hon fick också ett rekordstort skadestånd. Pengar som hon ska använda till studier efter gymnasiet.
"Vem är din vardagshjälte? Ta chansen och nominera någon du tycker gör världen lite bättre. En namnkunnig jury avgör sedan vilka som ska hyllas för sina stordåd på tv-galan i december. "
2008-09-18 14:41
SvaraRaderaJagupplever annorlunda... Jag ble vmobbad i en stad där alla kände alla och just därför kan en förälder säga "men du dne där bosses unge, han är nog inge tå ha å göra med för Bosse kände ja gminsna i hgstadiet å han var skit!". Ibland kan flytta till en annan ort eller skola vara just det som räddar en från mobbingen. En nystart. Så det är helt enkelt olika. Man ska nog inte flytta någon som inte vill flyttas...
2008-09-18 21:43
SvaraRaderajean
Tråkigt när det är så! Mindre ställen kan vara urtråkiga. Alla känner alla, tror dom iallafall. Och tanterna skvallrar ju friskt i stugorna. Dom ställer till det ordentligt ibland utan att tänka på hur det stackars barnet har det. Skönt att det ordnade sig för dig. Mobbing är ju skit!