Människors lögner

Publicerad: 2007-04-16 10:45

Jag har ju många års erfarenhet utav hur människors lögner och dolda sanningar kan drabba en människa hårt. Hur förödande det kan vara för en som person. Visst borde man glömma och gå vidare, men riktigt så enkelt är det inte. Går vidare gör man ju, men inte glömmer. Det är väl lätt att säga så för en person som aldrig upplevt det jag gjort. Lika svårt är det för mig att sätta mig in hur det är att leva som de gjort. Vi har olika erfarenhet! Den som inte har några obesvarade

frågor har ju inte det att fundera på. Jag har massor av obesvarade frågor och lögner med mig i livet. Varje dag, varje natt, år ut och år in funderar jag på dessa obesvarade frågor och lögner. Så fort man har fått ett svar på en fundering så kan man ju gå vidare med nästa, men när inga svar och sanningar dyker upp, då är det inte lätt att gå vidare. Inga pengar i världen kan ta bort smärtan, sorgen, funderingarna, inga tarvliga ursäkter heller. Det som gäller är ärliga svar! Människor ursäkter ger jag inte mycket för, ett enkelt sätt för många att skaka problemet av sig. Ursäkten, förlåtelsen som sägs är bara ett redskap för denna person att slippa konfronteras med felet den gjort! Så ett förlåt och en ursäkt för mig är inget! Jag kan för mitt liv inte förstå att människor som inte har någon erfarenhet av trasiga människors liv, får jobba med sånt ? Sånt här går inte att läsa sig till om hur en människa mår i själen, det måste man ha upplevt för att kunna veta vad det handlar om och då vet man ju också vad som är viktigt för den trasiga människan. Hur i helskotta ska en människa veta, en människa

som haft en bra barndom, ett bra familjeliv, mat för dagen, en bra skolgång, haft kamrater. m.m. Nä!Nä! Det är fel människor som jobbar inom många områden som har med trasiga människor att göra.

Jag har nu under 1 års tid kunnat läsa igenom mina handlingar från de sociala i Sundsvall. Så lite de visste! Hur illa de behandlade en unge som redan var illa behandlad! Lögner, svek, nonchalans, kränkningar på löpande band! Så otroligt skamligt! Ödelägga ett barns liv, en människa liv

så fullständigt. Och jag undrar ju varför? Var det någon hämnd på min mor, något personlig gentemot henne. Eller skulle det sparas pengar till kommunen och staten. Jag kan ju se att det återkommer

vissa personer i alla utredningar, både när det gäller mig och min mor. Så här kan de skriva: Hon verkar ha, inte "hon har" rena gissningsleken, inget de tagit reda på, utan bara gissningar. SKRÄMMANDE! Visst! De pratade ju aldrig med mig, utan med alla andra!

Vet ni!

Sånt här gör ont! Varför fick mina syskon återgå till ett hem som var så utdömt, men inte jag! Så gjorde de, de sociala myndigheterna i Sundsvall. Självklart skulle ingen ha återgått. Det begriper ju vilken nolla som helst. Nu förstår jag det. Men är man 9 år så ser man det inte på samma sätt. Varför mina tre syskon, men inte jag? Vad straffades jag för, vad hade jag gjort. Inte var det någon

som berättade för mig att överläkare Olle Lindholm vid barnpsykiatriska kliniken gjort det utlåtandet att jag skulle omhändertas. Jag levde i den tron att jag inte var älskad, inte önskvärd, inte lika mycket värd som mina syskon, i den tron har jag levt i tills för 1 år sedan när jag fick tillgång till dessa handlingar. Hade denna läkare och dessa sociala utredare minsta aning om hur detta skulle drabba mig i mitt liv, kunde de förstå vilken stor livslång sorg de gav mig. Sen tycker de att det var

konstigt att jag stängde om min själ, de kom inte in, som de sa innanför skalet. Jag var hård sa de!

Undra om de i sin vildaste fantasi hade kunnat förstå hur jag kände det inom mig.  Knappast troligt! Tårarna jag gråtit på insidan, tårarna ingen sett. Sorgen - saknaden - ensamheten.

Förföljelse - kränkningar - svek och trakasserier

Vad less jag blir att läsa vad alla dessa människor gjort mot mig och min familj. Min mor förföljdes och trakasserades ständigt av de sociala och tydligen åkte jag med i samma släng.

En socionom vid namn Tora Lindh, jag har aldrig träffat henne. Men hon hade tydligen en bestämd uppfattning om mig, och vad som var bäst för mig. Hon gjorde en utredning på mig 1968 där hon

rekommenderade att jag i första hand skulle till Edesta Lanthem och Husmodersskola, i andra hand till en ungdomsvårdskola. Undra vad hon grundade det på? Min farmors lögner om mig? För inte hade hon frågat mig något! Och så var det ju den här socialassistenten Doris Hjorth som ständigt var på min mamma, rena förföljelsen och trakasserierna. Undra vad hon inte gillade med min mor. Säkert var det en grå trist dam. Min mor var mycket vacker och det skulle nog ha kunnat räckt för att Doris skulle jäklas. Avundsjukan slog väl klorna i henne. Det har jag ju lärt i mitt vuxna liv, att så är människan! Utan att för den del på minsta sätt bry sig om konsekvenserna för de drabbade. Säkert var hon nöjd och belåten denna assistent. Skadeglad för att ha kunnat jäklas med min mor!

Utövat sin makt på ett skamligt och orätt sätt! Tänk! Det blev hon avlönad för av staten!

Från våra skattepengar.

Jag har en del andra assistenter och personer också att tacka för hur jäkligt det blev i mitt liv, hur vi syskon splittrades, hur vi förlorade vår mor. Fast det är ju ett par assistenter som återkommer hela tiden.

Kan ni tänka er att länsstyrelsen var inblandad i detta också. Ett beslut fastställdes av Kungl. Maj:t

Det var lärare

Nykterhetsnämnden.

Det var polisen i Sundsvall .m.m.

Jag kan inte förstå hur de fick till så mycket skit och lögner. Jag det var mycket, och det var många svek, brutna löften. m.m. Vilken jäkla soppa!

Det finns ju de som undrat över min misstro och mitt stora människoförakt. Kanske inte så konstigt!

Varför inte?

Varför har inte viktiga sanningar skrivits ner? Det finns inte ett enda ord nedskrivet från den bilolycka jag råkade ut för 1966. Var det min farmor, skolan, de sociala i Harmånger som undanlät sig att rapportera detta till sociala i Sundsvall, eller var det sociala i Sundsvall som tystade ner det? Konstigt! De tog upp skitsaker, men inte en så här allvarlig händelse, en olycka som höll mig från skolan

i en månads tid, en olycka som förde med sig fysiska och psykiska skador. En olycka som förändrade min skolgång på många sätt. Istället skriver de sociala att min skolgång förändrats på grund

av annat, som då inte var sant. Varför medverkar en skola till att ljuga och smutskasta en elev med lögner? Jag trodde inte det om min klasslärare Britta Persson. Det gjorde mig mycket besviken

att läsa hur hon yttrat sig till de sociala. Sen var det den här socialassistenten Gunnar Eriksson från Harmångers kommunalkontor som tydligen också hade haft en del att säga om mig. En sak är säker! Den som egentligen ställde till med allt var min farmor. Många lögner har jag läst nu som hon sagt om mig. Men nog borde det väl funnits någon utav alla som visste att det inte stämde. Varför medverkade de i detta? Varför gjorde min farmor så här mot mig? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Kanske är det så att jag är en oäkting. De kanske visste att jag

egentligen inte hörde dit. Varför sa de inte det i så fall, istället för att göra livet till ett helvete för mig, ett barn då på 9 år. Eller berodde det på något annat. Vad i så fall?